Med ord och bild visade Roger Elg att det finns mycket mer än man tror att välja på till den skuggiga delen av trädgården. Där är ofta torrt men många växter, träd och buskar klarar sig ändå och trivs bara dom blir etablerade. Här följer några av alla de förslag som presenterades.
– Vivor är bra i skuggiga miljöer liksom strutbräken som lyser upp med sina ljusare gröna ormbunksblad.
– Under granar går det att plantera sockblomma och silverfryle.
– Under häckar trivs ormöga som blommar tidigt. Daggkåpa är en tålig växt som gillar både sol och skugga.
– Träd och buskar kan lysa upp en skuggig växtplats t ex himalayabjörken med sin kritvita stam eller varför inte näverhägg med vacker röd bark.
– Hostor (funkia) går särskilt bra att plantera i stora krukor där det kan övervintra i många år. Men storbladiga ska det vara tycker Roger.
Efter detta mycket engagerade föredrag från en mycket kunnig föredragshållare tror jag vi alla fick inspiration till att ta tag i våra skuggiga miljöer.

Ingela Heurgren vid pennan!

Eva Rönnbom berättade att nu i mars är det perfekt att ta sticklingar från buxbom, forsythia och andra buskar som vi vill ha flera av.

Eva beskrev hur man gör och fick det att låta enkelt, bara att knipsa av en gren, ta bort de nedersta bladen och sätta i en kruka med såjord som är luftig som gör det lättare för växten att skicka ut nya rötter.

Nya växter kan vi få genom att spana i grönsaksdisken efter ingefära med små knölar, sötpotatis gror snällt utan jord och en kraftig kvist med vindruvor kan man få att rota sig, i alla fall hemma hos Eva.

Sedan kan man ju peta ner kärnor från en citron eller mandarin och se vad som händer. Ett blad från St Paulian blir snabbt en ny planta när den sticks ner i en kruka.

Enda problemet med all denna planteringsglädje är utrymmet där hemma på fönsterbrädorna, för trångt lär det bli.

Ingela

Leena Liljestrand har som hon själv beskrev det verkligen fastnat för pioner. Och på den vägen  grundade Leena Svenska pionsällskapet där hon är ordförande.

Hemma har hon drygt 200 olika pioner och Leena tog med oss på en förförande resa in i deras värld. Så otroligt många varianter det finns, här kan alla hitta sin favorit. Enkla, dubbla, doftande  och många med vackra blad. De mindre överdådiga behöver inte heller stöttas och det är ju en stor fördel.

Att tänka på för att få dem att trivas är att plantera på hösten, översta roten ska inte ner djupare än 5 centimeter. Hösten är också  rätt tid att flytta och dela dem.

Plantera pionen i en fyrkantig grop för att undvika rotsnurr. Blanda rosjord med kogödsel och barkmylla, gödsel längs ner i gropen.

En etablerad pion kan belönas med kompost och benmjöl som grävs ner under bladen.

Många god råd fick vi men jag kommer ändå att köpa åtminstone en pion nu på våren, kan ju inte vänta tills i höst nu när habegäret har slagit till.

Ingela

Sanna tog oss med på en soldränkt resa till södra Italien, längst ner i klacken, där hon och hennes make Anders hittade sitt paradis för tio är sedan. Den enda byggnaden på tomten  var en mycket förfallen stenlada men platsen var magisk och mellan pinjerna glittrade havet.

Sedan dess har ladan blivit ett hus, trädgården har tagit form och olivträden beskurits och skördats.

Sanna har lärt sig att hitta vilda växter till salladen; som vildsparris, gurkört och vallmoblad.

Vi fick smaka på olika olivoljor från trakten som Sanna tagit med sig. Olivolja används mycket flitigt i matlagningen vilket förhöjer den enklaste maträtt.

Trädgården byggdes upp med murar i formell form, här finns lavendel, myrten, salvia och mycket annat. Torktåliga växter är ett krav men jorden täckts ändå med pinjebark som håller fukt inne och ogräs borta.

I den vilda delen av trädgården blommar vallmo, orkidéer, gladiolus och cistros.

Vi förstod mer än väl varför bilen packas fler gånger om året för färd till detta paradis.

Ingela